Idag var jag hundvakt på förmiddagen, och vi gick en kort men härlig sväng. Det är lite ironiskt hur man som den stadsmänniska man är kan gå runt och vara helt inne i sin egen bubbla, men så fort något annorlunda sker så spricker bubblan. Idag gick jag runt och var så inne i Body Radios senaste podcast att jag nästan gick och nickade för mig själv. Plötsligt tittade jag upp och såg fyra rådjur stå blickstilla i skogskanten framför och tittade rakt på mig. Jag frös omedelbart och tittade tillbaka. Sedan försökte jag röra mig så tyst som möjligt fram genom den frasiga snön samtidigt som jag pillade upp kameran ur fickan. Men att röra sig tyst som en panter är inte direkt människans starkaste sida och jag lyckades endast fånga deras vita tofsar långt bort då de skuttade över åkern.
Det är här i efterhand som jag i en stilla tanke undrar om alla människor blir lika galna då de ser naturens ståtligheten, eller om det bara är något som man gör då man har bott i en stad för länge. Blir man kanske lite smått galen då ens bubbla spricker av det mest naturliga eftersom man inte har möjligheten att njuta av naturens skönhet varje dag!?
Efter svängen i skogen besökte jag båda mina bröder som kunde låna mig en hjälpande med min bil som behövde fixas. Ha en trevlig måndagskväll, PUSS & KRAM
Häftigt at du var så nära rådjuren!