Alla är rädd för något, men att gå framåt i livet handlar mycket om att utsätta sig för rädslorna.
Förr hade jag en stor skräck för att folk skulle läsa texter som jag skrev, som faller tillbaka på min dyslexi. I kontrast till det har jag alltid älskat att skriva och vara kreativ, det är en anledning till att jag nu både bloggar och instagrammar, där jag dagligen publicerar text som alla kan läsa. I början var det jobbigt, men för varje inlägg blev det lättare. Idag rör det mig inte i ryggen om jag råkar stava lite krokigt, det är en del av vem jag är. Ss alla är rädd för något, det handlar om hur man bemöter rädslorna.
Här är några av mina rädslor:
– Ormar. Jag ska nog kalla den en fobi istället! Om jag ser en orm i skogen lägger jag direkt benen på ryggen och springer minst en kilometer med höga knän. Jag har till och med svårt att se ormar på bild eller tv.
– Att inte nå mina mål utan falla på målsnöret. Jag har stora planer för mitt liv, vad vet jag inte än, men något som ger mig känslan av ett rikt/fullt liv, och att jag har skapat något. Därav är jag extremt rädd för att en dag vakna upp vara 70 år och känna att jag inte kämpade. Att jag inte nådde mina drömmar, och att jag inte vågade ta chanser som jag fick. I grund och botten hoppas jag att denna känsla får mig att kämpa hårade!
– Att förlora de som jag älskar utan ett farväl. Jag har aldrig förlorat någon, jag har inte ens varit på en begravning. På grund av detta är jag oerhört rädd för att förlora någon som jag håller kär innan ”tiden är inne”. Istället försöker jag leva i nuet, och njuta av det vi kan dela med varandra nu, så att man inte ångrar något länge fram.
HAr med dystelexi men har aldrig märk när du skriver att du har de. ❤️
Märker inte ens att du har dyslexi! Du skriver jättebra och om intressanta saker tjejen!❤
Your eye color is amazing! You look beautful, girl:)xxhttps://putitallonme.com/
Något jag konkret är rädd för asså går o ta på/vill undvika är FÅGLAR! Galen fobi för typ alla sorters fåglar. Annars väldigt rädd att inte duga som jag är och därmed bli lämnad ensam. Något jag tyvärr fått uppleva alltför ofta så kanske inte så konstigt det är en rädsla…
Vilken tur! :*Kram
Thank you!
Det är en jobbig känsla att känna sig otillräcklig och ensam. Jag tror att det bästa i sådana lägen är att försöka vara i nuet och kanske utöva lite mindfullnes. Räsna bort de vänner som får dig att känna dig på det här sättet och fokusera på dig själv istället.Kram och ha en fantastisk onsdag <3
jag är också rädd för ormar. usch. värsta som finns. min första pojkvän hade en orm som husdjur, haha. hur ironiskt? bläää. sen är jag rädd för höjder också, trots att jag idag jobbar som flygvärdinna. ännu mer ironiskt.. haha, hursomhelst vilken fin blogg du har 😊
Vad jag känner igen mig i det sista. Så rädd att förlora de jag älskar.Kram på dig, du är fin!
Jag har också dyslexi, jag tycker det är väldigt jobbigt ibland.sv: tack! jag blev mycket nöjd och bilder finns på bloggen
Jättefin blogg du har! Själv är jag nog rädd för att bli övergiven av någon jag älskar (redan blivit det iofs, men ändå)