Godmorgon denna måndag!
Är alla måndagar så här svårstartade, eller är det bara saknaden efter helgen som känns hela vägen ut i fingerspetsarna!?
Igår hade jag och min mamma ett intressant samtalsämne när vi var ute och gick på vår soliga promenad. Hur andra uppfattar dig jämfört med hur man själv ser på sig själv, och hur dessa två sällan stämmer överens.
Ni har säkert slagits av tanken att någon annan ser fantastiskt fin ut, men man ständigt kan hitta brister hos sig själv. Även om man skulle få en komplimang från någon annan så fastnar den inte, eftersoman tex. känner sig ofräsch i håret eller har en minimal fläck på byxbenet osv.
Jag tror det beror på att människor generellt lägger ca 90% av sitt fokus på sig själva och bara ca 10% på andra. Detta gör att när man ser någon annan ser helheten väldigt bra ut, och man ser inte ens de negativa detaljerna. Så nästa gång ni är osäkra över ert yttre, ta ett kliv bort från er själva och beskåda er utifrån det perspektivet. Ni är vackra som ni är!
Gav mig en tankeställare, tack!