

Cyklar, cyklar, cyklar och cyklar. Det är det enda ämnet som har varit på våra läppar, som har ockuperat våra huvuden och som har planerats här hemma. Idag åker vi till Motala, och i ärlighetens namn kommer det bli skönt att kunna lägga detta bakom sig och få tankekraft till annat igen.


Igår mådde jag så pass bra att jag kunde trampa ut på en två mila tur. Jag tog det oerhört lugnt och prova mest utrustningen som som jag ska ha. Min nya jacka från Röhnisch satt som en smäck! Shorts, skor, glasögon.. de flesta pusselbitarna är på plats.
Min kropp är inte i den toppform som jag hade önskat. Efter dessa dagar med vila och sjukdom känns kroppen tung och seg, men jag tror nog att det reder ut sig så fort som adrenalinet börjar pumpa och det är dags. Usch det är så lätt att tycka att man backar flera steg bara för att träningen och allt pausas. De senaste dagarna har jag säkerligen samlat på mig mer vattenvikt än vanligt, och dessutom har min mage varit uppblåst. Sinnesstämningen av att gå runt och känna sig som ett berg ignorerar jag och fortsätter nu ta fler steg framåt på min resa.



Tack så mycket 😉