Usch usch usch här ligger jag i soffan och är superförkyld. Nu har det snart gått mer än en vecka sedan jag gymmade sist eller kunde spendera flera minuter i sträck utan att hosta för den delen. Vilket är det ända som jag gör känns det som.
Nu hoppas jag verkligen att jag blir frisk snart. Jag tycker att jag har gått med susande öron, täppt näsa och vart orkeslös i tusen år och därav är jag så irriterad och less på detta att jag inte ens har någon sympati kvar till mig själv. Ovanpå allt annat har jag så mycket att göra i skolan att jag verkligen inte har tid att prioritera den vila och återhämtning som jag behöver för att bli frisk.
Just vila och återhämtning är inte en av mina starka sidor just nu. Igår morse vaknade jag av att det var någon hemma hos oss. F hade redan gått till jobbet och jag hade planerat att sova ut. Icke sa nicke, istället vaknade jag tidigt av att en hantverkare hade släppt in sig själv i lägenheten utan att knacka på. Han höll på att montera ned elementet i köket när jag vaknade med en hostattack. Han vart säker minst lika rädd för mig som jag blev för honom, men trots det var det oerhört obehaglig att vakna av att en främmande man stampade runt ute i köket. Hoppas det inte upprepas!