Projekt: från vila och tillbaka till träningen

När jag tittar i min SATS-app så är mitt sista träningspass 5/12-18. Det var ett av de roligaste passen under hösten, men direkt därefter blev jag pang förkyld, hade tenta, julen kom och först nu är det dags för att hitta tillbaka till gymmet igen.

Många av de medlemmar som jag pratar med på jobbet säger just det att det är svårt att hitta tillbaka efter uppehåll. Under ett års gång blir alla nån gång förkyld, reser bort eller får ett stopp i träningen av någon annan anledning. Så att behöva hitta tillbaka till träningsrutin som man strävar efter är fullt naturligt och är något alla behöver göra då och då. Alla är där nån gång!

Innan jag kommit in i rutinen igen brukar jag känna stor prestationsångest innan passet. På något sätt får jag för mig att varje pass måste vara så perfekt, supertungt och ge 1000% resultat. Och när jag känner så så vill jag nästan alltid strunta i passet istället. Det är ju trots allt lättare att inte prestera alls än att vara bäst.

Men samtidigt vet jag att jag mår bra av träningen, sover bättre, blir inte lika lätt irriterad och äter bättre. Därför måste jag tillbaka till en vardag med träning.

För att kunna ta mig över den första tröskeln sänker jag ribban. Jag tillåter de första träningspassen att vara lite mesiga. På så sätt orkar jag ta mig iväg de första 5-6 träningspassen efter vilan. Dessa pass blir utan krav och utan prestationsångest och under tiden har jag hittat tillbaka till min önskade rutin.

Dagens benpass faller just under denna ”mesiga”kategori. Jag och F åkte idag till Gävle men maxade morgonen genom att innan tåget gick klämmde vi in ett 45 min besök på gymmet. I vanliga fall hade jag inte riktigt varit nöjd med min prestation på detta snabba pass, men idag var det superskönt att göra det lilla som även väckte ett stort träningssug inför morgondagen!