Ett kapitel har kommit till ända och tur var nog det. Att plugga samtidigt som jag jobbar har jag nu håller på med fem månader. Två kurser skulle pluggas upp för en komplett examen. Jag klarade inte den ena men jag kom iallafall i mål halvvägs, vilket var oerhört skönt.
Sämre självbild och mer kritik
Dock har jag märkt att under dessa fem månader har jag varit ganska stressad och den nagativiteten har jag riktar inåt. Missnöje över mig själv och känslan av att inte räcka till har förföljt mig som en skugga dag ut och dag in.
Att jag dessutom fortfarande har problem med magen hjälpte inte ett skvatt. Med magen uppblåst som en fotboll, badboll eller yogaboll kränktes mitt självförtroende totalt. Jag tränar och äter bra för att må bra men även för att se ut som jag vill. Att kunna utstråla energi, styrka och smidighet är vad jag vill. Jag vet att vissa stör sig på att man lägger energi på att vilja se ut på ett visst sätt. Men nu fungerar jag som så att jag i bryr mig om hur jag ser ut, och det tror jag att de flesta andra gör också trots att de ej erkänner det!
Det är inte kroppen det är problem med. Det är knoppen
Så under den här tiden har jag inte kännt mig så glad i min kropp. Min kropp. Mitt hem. Jag har försökt komma ifrån obehagskänslan genom att tänka rätt men sedan har jag märkt att yoga har hjälpt.
Tänka rätt.
Man har bara ett liv och en kropp och därför måste man ge sig själv all kärlek som man kan, uppskatta livet och finna det positiva. Dessutom brukar jag tänka att även den som har den ”vackraste” kroppen i världen kan känna sig missnöjd med den. Vilket innebär att problemet inte sitter i kroppen, det är huvudet och man får jobba med att generera fler snälla tankar mot sig själv. Dvs hur lyckligt lottad man än är så kan man kan alltid hitta saker att vara missnöjd över men det är inte den vägen vi ska gå. Behandla dig själv som du behandlar andra!
Yoga
Jag kommer strunta i mina dumma hjärnspöken och jag hoppas ni gör det samma!