Upp och hoppa det är söndag!
Hoppas allt är bra med er. Själv har jag en röd-slagen armbåge, träningsvärk i vader, höftböjare, magen och ont i huvudet. Men huvudvärken har jag tyvärr dragits med i tre dagar. Mina andra krigsskador kommer självklart från Arena Run som gick igår 25/01-20 i friends arena.
Innan loppet var jag väldigt opeppad. ”Varför ska jag göra det här?” Var det enda som gick genom mitt huvud.
Jag fick sällskap av bästa J och vi hämtade ut min nummerlapp på stadium vid kl 13:30. Efter en allt för stor sallad på BIM så gick jag mot startlinjen.
Den första kilometern var jag hyfsat opeppad också. Men jag tog rygg på två medelåldersmän. Den ena hade bättre kondition än den andra och han hejade på honom för fulla muggar. Och eftersom jag sprang bakom dom så blev det som att han även hejade och peppade mig. Tack för det!
Den andra kilometern fick jag håll dvs. för jag åt för mycket mat för tätt inpå loppet. Men efter ytterligare en kilometer så släppte det. Och där började jag känna löparglädjen och hur kul det är att springa hinderbanelopp.
Loppet bestod av en mil löpning, 20 hinder och en massa trappor. Hindrena var inte så svåra. Inga ringar att kasta sig mellan utan mest saker att krypa under, klättra över eller hoppa genom däck.
Efter 5 km drog jag förbi de två som jag hade tagit rygg på och försökte lägga så mycket distans mellan oss som möjligt. Då var det ingen mening att spara på krafterna längre.
Summa sumarum så är det härligt att testa något nytt och det var ett jätteroligt lopp! Jag gör det gärna igen!
