Godmorgon gänget,
Inatt hade jag så himla svårt att sova. Jag vände och vred på mig och vid kl 01 vaknade jag abrupt från min dröm.
Jag hade en ingående dröm att jag återigen jobbad på ICA. För er som inte vet så efter studenten jobbade jag ca ett år på en liten ica butik och bodde i Gävle med J. Det var en väldigt stor, annorlunda och utvecklande tid i livet. Det var den tiden i livet där man skulle välja inriktning och välja vad man vill göra. Vem är jag och vad vill jag göra med mitt liv?
Dessutom hade de flesta av mina nära vänner flyttat från Gävle pga studier eller långa resor. Därav av kände jag mig stundtals ensam.
Hur som helst drömde jag att jag återigen var tillbaka på ICA. Det är lite märkligt hur mycket man minns i drömmar, sådana detaljer som man inte tänkt på på flera år. I min dröm kunde jag minnas hur mina arbetskläder kändes mot kroppen, butikens alla gångar och hyllor och golvets lutning i butiken.
Jag drömde att jag plockade varor, drog en plockvagn, satt i kassan, snodde pengar från myntinkastet (Haha) och sist men inte minst slutade för dagen. Det sistnämnda minns jag starkt. Hur minutvisare med ett litet snäpp kunde passera 17:59 och slå 18:00 dvs hemgång. Magi!
Tiden på Ica var inte en mardröm inte alls men min dröm var det. Jag hade hamnat på ica eftersom jag hade förlorat allt, alla mina framsteg var som bortblåsta. Allt jag hade jobbat för med fyra år på universitetet, mina böcker, mitt jobb var borta och jag behövde börja om från början. Det känndes oerhört tungt.
Det var ännu tyngre att jag hade förlorat mina ”personlighets-framgångar”. I drömmen var jag så underlägsen chefen, jag hade inget att säga till om, jag var liten och osäker.
Jag tror att drömmen på något sätt kan vara en följd av de oroligheter som plötsligt dykt upp i samhället. Prat om en orolig ekonomi, samhällspåverkan från coronaviruset osv. Märkligt hur hjärnan jobbar med olika processer som man knappt kan ana.
Trots allt får jag vara tacksam för drömmen också. Det påminde mig om hur långt jag har kommit från den splittrade 18 åringen. Trots att man ibland känner att man bara står och stampar så kan ingen ta ifrån en de erfarenheter och lärdomar man fått och allt stampande har faktiskt lett frammåt där varje litet steg är betydelsefullt.
