Vatten. H2O. Hav. Vätska.
Vatten är både livsnödvändigt och livsfarligt. Därav har man redan från barnsben fått lära sig att ha en enorm respekt för vatten och dess krafter.
Igår klev vi upp 05:50 och begav oss ned till vågorna. Himlen och havet smältesamman i ett becksvart mörker, men på bara några få minuter hade det ljusnat såpass att vi vadade ut.
Vågorna kastade sig över oss. För varje meter vi drog våra brädor framåt pressades vi konternueligt bakåt av vågornas kraft, och puttades omkull. En kallsup här, saltvatten i ögonen där, och hela tiden drogs vi åt höger av den starka strömmen som skulle återvända ut till Atlanten igen.
Vi skulle upp på brädorna, vi skulle stå! Vår fina instruktörs röst ringde i huvudet, ”padla padla, titta ej ned, håll dig lågt!” Det gick, men det var svårt! Som vi i gruppen kom fram till sedan var att det kändes som att man var en hamster som åkte tvättmaskin.
Jag hade riktigt kul även fast det var en kamp. Ibland måste man våga besegra sina rädslor för att kunna känna den ljuva känslan av vinst och självförtroende.
Efteråt var njutningen av en smarrig acaibowl dubbel och vi vart lite extra stolta då vi hörde instruktörerna säga att även de hade blivit överraskade av vågornas kraft. De hade förutspått mindre vågor, och sa att om vi klarade detta skulle resterande dagar gå lätt som en plätt. Vi får hoppas att dom har rätt! PUSS & KRAM
