Tankar som sabbar ens resultat kan nog alla råka ut för. I torsdags åt jag och F ramen till middag ute. När vi kom hem drabbades vi båda av extrem matkoma och vi låg helt döda i soffan. Planen var att jag skulle äta och sedan dra iväg till gymmet, men i den stunden trodde jag aldrig att jag skulle kunna röra mig igen…
Vid sådana tillfällen blir jag ofta besviken. Mat brukar ge mig bränsle, inte äta upp mig inifrån! Tankarna fick flöda fritt utan stopp och jag märkte att de drog iväg mot en negativ riktning. ”Tränar jag för mycket? Tränar jag för lite? Äter jag för mycket? Äter jag för lite? Vad gör jag rätt? Vad gör jag fel?” Då är det skönt att ha någon att ventilera tankarna med. Ofta hör jag då vad som är bristande i mitt resonemang, och jag kan ta mig ur den negativa spiralen på egenhand.
Jag antar att alla drabbas av sådana tankar vid låga tillfällen eftersom träning verkligen ger lika mycket resultat som en seeeeg snigel. Dessutom varierar man oerhört mycket i sin dagsform från dag till dag. Allt detta gör att iallafall jag har svårt att se förändringar även om jag försöker blicka tillbaka ända tills när jag började träna.
Resultat eller ej! Jag tog mig i kragen och tog mig upp ur soffan. På gymmet körde jag ett löppass, och efteråt mådde både psyket och kroppen bättre.
Innan jag åkte till Cypern sprang jag mycket. Sedan blev det en paus och jag började med cyklingen istället. Nu när jag återigen knöt på mig löparskorna märkte jag att jag har fått bättre kondition och uthållighet. Jag sprang samma distans som innan, men det kändes mycket lättare. Det är hur som helst någon form av måttstock som man kan mäta sig emot.
Fina fina du💕